Tyvärr har jag blivit tvungen att sluta amma pga lite olika anledningar och jag har verkligen varit sänkt över detta. Ville så gärna amma Jonathan åtminstonde året ut, helst ännu längre när jag fick se honom. Hade gärna ammat honom hans första år iallafall men efter två månader nu med massa strul osv så är det nu slut med det och ersättningen har fått tagit över hans matintag. Tårar har runnit och en frustration över detta har (och finns än idag lite) funnits hos mig en tid nu men istället för att hänga läpp så försöker jag se det posetiva i det hela. Han tar flaskan bra och äter som aldrig förr, dessutom innebär detta att jag kan börja dricka mina älskade Celsius igen vid träning samt beställa hem lite proteinpulver, återhämtningspulver osv. Underbart! Dessutom: det stora plusset av dem alla. Jag kan få lite avlastning på nätterna med matning vilket innebär att jag kan få lite mer sömn och börja känna mig lite mer som en människa mitt i allt kaos.