I och med att jag faktiskt skrivit ihop ett inlägg om just detta i början när denna blogg startades så tänker jag faktiskt inte skriva något långt inlägg om detta utan hänvisar er vidare till kategorin: mina mål eller klicka enkelt på länken nedan

 

Eftersom jag inte har tränat under min uppväxt så finns det inte så jätte mycket minnen inom denna kategori men började som jag skrivit tidigare att träna efter förstfödda sonen och alla gravidkilorna som jag lade på mig då. Hela 39,5 kg blev det allt som allt och dessa skulle sakta men säkert av. 

 

Började träna i mitten av januari 2012 med powerwalks i snödrivorna som sedan resulterade till att jag investerade i ett gymkort och började smått att gymma. Efter bara någon vecka var jag fast och åkte till gymmet 3-4 dagar i veckan och gymmade minst i två timmar varje gång. Detta resulterade till att jag började tappa kilorna som var kvar på min kropp ett efter ett, självklart tillsammans med hälsosam mat och många bortval av goda saker som jag annars mer än gärna hade stoppat i munnen. 

 

Till Benjamins 1års dag kom mitt fina "träningsminne". Det var bara ett år sedan jag vägde 107,5 kg och hade fött ut en stor fin son och min viktresa började i samma veva tillbaka till den kropp jag hade innan graiditeten. Att jag ett år senare skulle sitta och fira hans födelsedag i en kropp som faktiskt såg bättre ut än innan jag blev gravid med honom kunde jag inte tro. Även dagen innan han fyllde år så hade jag ett pass inbokat och jag fick vid det passet höra av två underbara människor på gymmet att de tyckte jag såg riktigt bra ut och de hade märkt min snabba viktnedgång sedan jag började att gymma där bara någon månad tidigare. Var helt underbart att höra! 

Vid detta passet körde jag dessutom skiten ur mig själv och jag kommer ihåg att jag tog tyngre vikter än vanligt och sprang fortare på löpbandet än jag trodde jag orkade. Två riktigt bra dagar som jag alltid kommer att komma ihåg!

Under hela min ungdom så bokstavligen hatade jag träning. Testade smått på basket, volleyboll och dans men nja. Jag tyckte det var mest pina att ta mig till träningarna än nöje. Skolkade så mycket jag kunde från gympan i skolan under många många år där jag hittade på di verse bortförklaringarna gång på gång. Ja, ni hör ju. Träning var aldrig min kompis men så hände det där som ändrade min åsikt. Jag blev gravid och lade på mig 39,5 kg under de nio månaderna och trots amning (som sägs vara bra för viktnedgången) i nästan nio månader så hade jag inte ens gått ner hälften av de kilorna och jag fick panik. Ville inte se ut som jag gjorde och insåg att träning var ett måste och började då smått med promenader som snabbt ändrades till powerwalks och en liten stund senare insåg jag att gymmet skulle nog göra sig bra för min kropp och de sista kilorna som jag ville förlora. Ett gymkort köptes, jag gick dit (motstridigt) ett par gånger och någon vecka senare var jag fast! 

 

Ett par månader senare flyttade vi och tiden till träning fanns inte på sama sätt längre, även om jag fortfarande tränade så mycket jag kunde. Bara två månader senare plussade vi ett graviditetstest igen och de månaderna visade sig skulle förstöra träningen ytterligare. De första två månaderna mådde jag så illa att jag knappt kunde gå utanför dörren. Följande 2 månader blev en hel del promenader av men sedan kom foglossningen som bara blev värre och värre vilket ledde tillslut till att jag blev sjukskriven och liggnades.

 

Idag sitter jag här med en liten på snart fem veckor och träningen är åter igång igen. Har länge längtat tillbaka till att få röra på mig igen och ja. Sitter med X antal kilon som jag lade på mig denna graviditet. Målet finns i huvudet och med små steg är jag påväg tillbaka till en tränad och fin kropp igen. Huvudsaken är att jag idag är pågång igen och träning är en stor del av min vardag. Tänker och andas träning på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt att lilla jag skulle kunna känna ens en gång.

 

Träning i mitt ♥