Åkte direkt till Stadium när sambon kom hem ifrån jobbet idag och köpte tröjan jag skrev om igår (?!). Tog ett par olika storlekar och hoppade in i omklädningsrummet. Hade lite fel om hur liten jag faktiskt är själv. Tog först storlek 38 och 40. Tänkte att jag får nog inte över storlek 38 över brösten så den kanske blir bra att köpa som sporretröja, men när jag testade 40 och insåg att den satt som en säck potatis så testade jag 38 och den satt perfekt. Inte klokt! Ser fortfarande migsjälv som mycket större än jag är märkte jag. 

 

Nå ja. 38 satt som sagt perfekt. Lite tajt över brösten, men ja det är ju inte så konstigt. Ammar ju än så.. Men gick iallafall ut från provrummet, hängde tillbaka båda tröjorna och tog en i storlek 36. Denna tänkte jag blir bra. Tog den utan att testa, betalade och åkte hem. Väl hemma testade jag för att se hur den satt. HAHA säger jag bara! Får inte ens över den över brösten just nu så den blir en bra sporre. Nu hänger den som ni ser på väggen. På väggen bredvid min sänghalva faktiskt. Där blir jag påmind om den hela tiden och varje gång jag "inte orkar" träna (vilket nästan aldrig händer) så är det bara att titta på tröjan, sätta på sig kläderna och bege sig ut för i slutet av sommaren hade jag tänkt att jag skall kunna bege mig ut i ett par tajts, ett linne och denna tröja om kvällarna och powerwalka / springa.

 

Peppa peppa peppa!!

 

 

Hittade dessa underbart snygga adidas tajtsen på sportamor.se (de svarta) precis. Hur fina är dem inte?! Finns även i gul och lila också. Har även funnits i blå som niser men de är slut. Även dessa i svart var slut i min storlek tyvärr men har begärt om mail när rätt storlek kommit in i lagret igen. Måste ju bara ha dessa! Har även hört att det är bra kvalité på dem och att de håller länge så det gillar vi såklart. Kanske att jag kan hitta dem på någon annan sida, och kanske att jag till och med kan hitta de svarta då. Hoppas!

 

Just nu har jag bara ett par hellånga tajts så kan vara skönt att ha ett par att variera med också så slipper man tvätta ihjäl sig mellan träningarna, men vad är en rimlig summa för ett par träningstajts? Finns ju allt från 199:- till långt över tusenlappen. Känns sådär att betala multum. De kommer ju ändå att användas flitigt så kommer ju inte kunna ha dem förevigt precis.. Dessa kostar 500:- styck och det är vad jag känner att jag kan sträcka mig till. Över det känns onödigt mycket pengar, men samtidigt vill man ju ha byxor med kvalié.

 

 

 

Tänkte att jag skulle visa er förra viktnedgången som jag lyckades med. Som ni ser så lyckades jag väldigt bra den gången så jag hoppas på att kunna lyckas minst lika bra denna gång! Jag vet att de är lite missvisande då den vänsta är en close up bild medans den högra visar hela kroppen men jag hittade ingen helbild från 2011. Dock tycker jag ändå att det syns mycket väl vilken skillnad det är. Titta bara över brösten och axlarna. Kan ju meddela att hela kroppen var i samma size. Ca 40 kg skillnad mellan bilderna.

 

Under förra viktnedgången så gjorde jag ingenting under de första nio månaderna utan började först träna / röra på mig när jag slutade att amma Benjamin. Fram tills dess så hade jag gått ner ungefär hälften av de 39,5 kg som jag lyckades lägga på mig under den graviditeten och lyckades med detta resultat trot allt på ett års tid. Denna gång började jag att träna / röra på mig redan efter tre veckor och är just nu igång och kämpar. Har som de flesta av er vet ett mål på 69kg till Jonathans ettårsdag. Allt innan dess är ett stort plus men just nu tar jag bara en dag i taget och ser fram emot varje måndag då det är vägning och mätning och hoppas varje gång på lite skillnad. Skall bli intressant och se hur jag ser ut om ca 10 månader.

Har redan nu börjat känna att kroppen min har rätt så lätt för att återgå till träningen igen efter denna graviditet. Förmodligen på grund av att jag var tränad innan jag blev gravid. Har hört att kroppen har lättare att återgå till "normalt" igen då?! 

 

Hur som helst så känner jag att bara powerwalks hela sommaren som jag hade tänkt mig inte kommer att tillfredsställa mitt behov av träning. Konditionen kommer såklart av alla powerwalks och det händer saker med kroppen min på grund av dem men mina lovehands behöver sig en omgång eller två dem också och lite mer armmuskler skulle inte sitta fel det heller så nu väntar jag med spänning på ett samtal från mödravården och en tid för efterkontroll. När den väl är gjord och ett godkänt är gjort (förhoppningsvis) så kommer jag börja gymma lite smått igen. Kärlek! 

Pratade med sambon igår om detta och han kände att det var helt ok att jag börjar igen. All kärlek till dig hjärtat mitt som ställer upp på min egentid så mycket och låter mig så träna som jag vill/behöver. Du är guld värd! Kommer även att börja gå mina powerwalks på mornarna så snart som möjligt bara Benjamin börjar på dagis igen. Då kommer jag att avvara ca 1½ timme direkt efter han är lämnad på dagis till powerwalks vilket kommer göra att även om jag börjar gymma två dagar i veckan på kvällarna igen till en början nu så kommer jag och sambon ändå att få mer tid tillsammans. Idag går jag powerwalks 5 kvällar i veckan och med denna planering kommer det innebära att jag bara kommer vara borta på träning 3 kvällar i veckan istället så även om det blir mer träning för mig så kommer vi få mer tid tillsammans iallafall och det gillas!

Eftersom jag inte har tränat under min uppväxt så finns det inte så jätte mycket minnen inom denna kategori men började som jag skrivit tidigare att träna efter förstfödda sonen och alla gravidkilorna som jag lade på mig då. Hela 39,5 kg blev det allt som allt och dessa skulle sakta men säkert av. 

 

Började träna i mitten av januari 2012 med powerwalks i snödrivorna som sedan resulterade till att jag investerade i ett gymkort och började smått att gymma. Efter bara någon vecka var jag fast och åkte till gymmet 3-4 dagar i veckan och gymmade minst i två timmar varje gång. Detta resulterade till att jag började tappa kilorna som var kvar på min kropp ett efter ett, självklart tillsammans med hälsosam mat och många bortval av goda saker som jag annars mer än gärna hade stoppat i munnen. 

 

Till Benjamins 1års dag kom mitt fina "träningsminne". Det var bara ett år sedan jag vägde 107,5 kg och hade fött ut en stor fin son och min viktresa började i samma veva tillbaka till den kropp jag hade innan graiditeten. Att jag ett år senare skulle sitta och fira hans födelsedag i en kropp som faktiskt såg bättre ut än innan jag blev gravid med honom kunde jag inte tro. Även dagen innan han fyllde år så hade jag ett pass inbokat och jag fick vid det passet höra av två underbara människor på gymmet att de tyckte jag såg riktigt bra ut och de hade märkt min snabba viktnedgång sedan jag började att gymma där bara någon månad tidigare. Var helt underbart att höra! 

Vid detta passet körde jag dessutom skiten ur mig själv och jag kommer ihåg att jag tog tyngre vikter än vanligt och sprang fortare på löpbandet än jag trodde jag orkade. Två riktigt bra dagar som jag alltid kommer att komma ihåg!

Startvikt (innan förlossning): 100,0 kilo

Nuvarande vikt: 81,6 kilo

Viktnedgång sedan graviditeten: 18,4 kilo

Viktnedgång sedan "viktstart" (13.05.06): 5,2 kilo

Kvar till målvikt (69 kilo): 12,6 kilo

 

 

(mina startmått 13.05.06 när jag första gången mätte)

Överarm: 30 cm (31 cm)

Under bröst: 84 cm (87 cm)

Midja: 90 cm (94 cm)

Buk: 105 cm (111 cm)

Rumpa: 109 cm (113 cm)

Lår: 62 cm (65 cm)

 

 

Kommentar: Jihooooo!!! 
Denna vecka gillar vi. Minus 2,1 kg trots att jag tog mig hela tre stycken vilodagar nu på slutet av veckan som gick. Trodde ju inte alls på några bra siffror idag men jag fick mig en glädjande chock när jag ställde mig på vågen. Blev så chockad att jag faktiskt ställde mig på vågen flera gånger innan jag vågade tro på siffrorna som visade dig där. Helt underbar känsla. Bara 1,7 kg kvar så är jag nere på 70 siffrorna. De där efterlängtade 70 siffrorna. Blev även ett par minus i centimeter runt om kroppen och det känns inte fel heller. Mestadels buken och låren som jag känner mig mest fokuserad över just nu att jag vill ha minskning på, men överallt fördelat på kroppen är såklart superbra!

 

 

Efter tre dagars vila var jag igång idag igen och började denna vecka med en powerwalk på 6,4 km fram och tillbaka till Ica Maxi för att samtidigt slå två flugor i en smäll och hämta ut en avi samt köpa blöjor till Jonathan. 

 

Blev dock en "jobbig" runda idag då jag för första gången sedan jag började tog en runda med en del backar i, och då pratar vi mördarbackar, eller iallafall så kändes dem som det just nu och jag sitter med träningsvärk i vader och framsida lår redan nu så vill inte veta hur jag kommer känna imorgon. Träningsvärk hej! Underbart!

I fredags hade jag en vilodag och det var mycket skönt då mina ben värkte från torsdagen, dock blev det sedan en motvillig vilohelg därpå också..

 

Lördagen bjöd på fart och fläng runt lite överallt i Stockholms regionen och vi kom inte hem försen sent på kvällen så det fanns aldrig någon tid till träning dessvärre. Väl när vi kom hem skulle stora sonen i säng och den minsta var inte alls på humör efter en hel del fläng ut och in i bilen. En motvillig vilodag från träningen blev det därför och sedan kom söndag. Den långa och jobbiga söndagen. Huvudet värkte redan imorse när jag vaknade och jag var irriterad i hela kroppen. Detta satte jag dock försiktigt åt sidan så gott jag kunde och dagen fortsatte med alla "måsten" som vi var tvugna att få gjorda denna dag. Väl hemm igen senare på eftermiddagen somnade jag i sängen med minstingen efter att ha ammat honom en längre stund. När jag väl vaknade var det middagslagning, tvätt och rensning av akvariet som fortfarande inte var klart trots att sambon hållt på i timmar redan med detta. Än nu är det inte klart än. Tog bara en liten paus nu för att amma och vila ögonen från reflektionerna i vattnet. Snart är det på det igen och när vi väl är klara där ikväll så kommer klockan vara så mycket att det är sängdags..

 

Inget bra slut på denna träningsvecka med andra ord men imorgon är en ny dag och ny vecka och då satsar vi hårt igen. Minst 5,5 km vid varje runda måste det bli för att detta skall bli bra. Hoppas även på att tills nästa helg då vi inte har någonting bestämt få med mig båda barnen och sambon på en eller två rundor också. Skönt att inte alltid gå själv och dessutom blir det lite tyngre med barnvagnen framför sig också vilket ger bra resultat i flåset.

 

 

Ibland behöver man lite uppmuntran till sig själv för att komma igång med träningen eller orka fullfölja den. Det är ju så lätt att man inte kommer igång på grund av lathet eller också att man inte finner tillräckligt med motivation för att fortsätta träna när man väl börjat med det, därför har jag nu gjort en lista på lite små saker som kan uppmuntra dig själv till att komma igång / fortsätta träna.

 

♦ Köp dig nya träningskläder: helst i färger som du tycker om men aldrig annars skulle våga ta på dig. Detta motiverar dig inte bara till att faktiskt få på dig dessa kläder utan du kommer även med tiden att inse att de klär dig bättre än du tidigare trott.

 

♦ Hitta en träningskompis: om du inte är personen som proppar in musik i öronen och tycker det är skönt att träna själv och faktiskt är på dig själv till att träna så finn en träningskompis som inte bara kan göra dig sällskap utan även kan peppa och motivera dig till att genomföra varje pass.

 

♦ Fyll på med ny musik: dagligen kommer det ut ny och fräsh musik på nätet. Se till att hitta nya låtar som du kan fylla på eller byta ut med i din träningslista. Att lyssna på samma låtar om och om igen, pass efter pass kan bli lite tråkigt i längden..

 

♦ Sätt upp mål och delmål: för att inte prata om att ha ett långsiktigt mål med träningen så är även små delmål lite här och var minst lika viktiga. Dessa delmål blir en bra sporre för dig själv på den långa vägen till det slutliga målet och gör att du känner dig peppad utan att direkt behöva kämpa för det (bortsett från att du tränar dina pass).

 

♦ Köp ett plagg du inte kommer i: om du tränar för viktnedgångens skull så köp dig ett målplagg eller outfit. Ett plagg som i dagens läge är alldeles för litet och som nästan känns omöjligt att någonsin komma i. Självklart skall du inte överdriva och ta i att komma i en 34 om du idag är en 44. Ett plagg i rimlig storlek.

 

 

Detta är A och O. Om du verkligen skall ta din träning på allvar så behövs planering av den. Om du inte planerar din träning så blir det väldigt lätt att dagarna går och dagar blir till veckor och helt plötsligt var det över en månad sedan du tränade sist, eller så blir det ynka två-tre pass under den månaden. 

 

I början kan du starta med ett-två pass i veckan tills du känner att du vill öka, då gör du det men enbart efter den tid och möjlighet du har. Överdriv inte med pass om du inte har tiden då blir det bara en taskig träning i slutändan. Lagom kan vara att träna två-tre-fyra pass i veckan beroende på vad för träning du utför. Själv lägger jag gärna tre pass på gym i veckan a 1-2 timmar per pass och sedan ser jag till att träna hemifrån ett par dagar i veckan också i form av powerwalks, jogging, yoga osv, men detta är jag. Utgå från dig själv, din livssituation och hur du vill ha din träning.

 

Igårkväll började det regna lite lätt strax innan vi skulle äta middag. Typiskt! Jag som skulle ut på en powerwalk men jag klädde på mig varmt och skönt och begav mig ut ändå. Lagom när jag tog steget utanför porten började det att ösa ner men dessa små tossor tog glatt ett steg ut i regnet och påbörjade en powerwalk som slutade i 6,3 km. Dessa kilometrarna var inte gjorda med lätta steg igår kan jag lova. Usch. Ville bara gå hemåt hela tiden och var så nära på att ge upp lite då och då men nej. Beslutsam och med en målbild i närminnet som jag tog fram så resulterade det slutligen i 6,3 km och det kändes skönt när man väl kom hem. Ytterligare ett par kilometer att lägga till på veckans totala avstånd.

Hela min vikthistoria och resa började redan som barn. Hade lite extrakilon här och var på kroppen, men ingenting som direkt störde mig för en lång tid. Jag var ju bara barn och vikten tänkte man ingenting på då direkt men när åren gick och man kom upp i lågstadiet och träffade nya människor så insåg man också att nu började ett nytt sorts liv. Ett liv där utseendet helt plötsligt var ganska så viktig för att bli "accepterad" i umgänget. Jag kämpade på med min vikt men gjorde ingenting direkt åt det. Gillade inte att sporta och eftersom jag inte direkt blev accepterad av de andra omkring mig heller så umgicks jag inte direkt med några på fritiden heller vilket inte gjorde saken bättre.. Jag blev istället innesittandes för mig själv och rörde absolut ingenting på mig. 

 

Åren i lågstadiet gick och ingenting hände. Varken med min vikt eller att bli accepterad för den man var bland dem andra. Medans de andra skaffade sina första pojkvänner och umgicks efter skoltid så tog jag mig fortfarande raka vägen hem varje dag och satt hemma och pysslade med di verse saker.

 

 

När det sedan var dags för högstadiet så var vi tvugna att byta skola då det endast gick upp till årskurs sex på min dåvarande skola. Under denna sommaren bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. Om vikten var så himla viktig för att bli accepterad så var jag tvungen att ta tag i detta på allvar och det var nu! Så under sommaren mellan årskurs sex och sju vände jag synen på mig själv hos alla andra omkring mig. Vet inte exakt hur många kilon jag gick ner under dessa månader men nog var det många för när sjuan började och jag återvände till skolan igen med både de gamla klasskompisarna och en hel del nya så kände ingen igen mig knappt. Jag var inte den lilla mulliga Michaela längre som aldrig blev accepterad och som alla pekade på och pratade om bakom ryggen på mig. Nej, nu var jag en ny Michaela. En Michaela som blev accepterad och som fick en massa vänner på en gång och som helt plötsligt hade killarnas blickar efter sig til och med och då inte bara de jämnåriga utan även de äldre. Jag kände mig helt plötsligt som en människa och inte något troll borta i hörnet. Livet var nu lite bättre.

 

 

Livet fortsatte nu som ett helt underbart liv utan ensamma eftermiddagar och kvällar hemma. Istället umgicks jag med vänner och pojkvän. Insåg i denna ålder att tjejkompisar kunde man ha men man skulle även ha dem lite på avstånd för även om de var ens vänner så var de väldigt bra på att prata skit om varandra såfort någon inte var med. Jag valde vid detta tillfälle även att hellre ha killkompisar och umgås med dem då de åtminstonde sa rakt upp i ansiktet på en vad de tyckte och tänkte vilket jag föredrog. 

 

Många killkompisar skaffades och umgicks jag dagligen med och vid denna tidpunkt testade jag även på lite sport när jag umgicks med vännerna men ingenting föll mig dirket i smaken. Även vid denna tid, närmare bestämt i årskurs 1 på gymnasiet så träffade jag min nuvarande sambo. Efter några korta små förhållandes tidigare så var jag skeptiskt till att ha förhållande vid denna tidpunkt och hade nästan bestämt mig för att vänta med killar tills efter skolåren var slut men nej, det gick inte. Träffade min J över internet och en vacker vinterdag stod han utanför min dörr och det var kört. Ett nytt förhållande påbörjades och ju mer tiden gick så lade jag på mig lite kilon igen. Jag blev helt enkelt för bekväm i förhållandet att jag inte längre tänkte på vikten på samma sätt igen..

 

 

Direkt efter skolgången var slut så jobbade jag på hotellet som jag hade haft långpraktik på och det blev en hel del spring under dagarna där vilket hade gjort att jag numera var normalviktig igen men bara ett par månader senare hade jag fått ett vikariat på Willys som avdelningsansvarig vilket resulterade i mycket spring och tunga lyft. Detta gjorde att jag tappade extremt mycket i vikt och lade även på mig en del armmuskler men till sommaren samma år såg jag sjukligt smal ut. Om folk trodde jag hade viktproblem / matproblem vid denna tid så förstår jag dem såhär i efterhand. Ryggraden stod rakt ut och ja, jag såg väl bra ut men var alldeles för smal, vilket var någonting som jag tyvärr inte såg själv vid detta tillfälle..

 

 

Åren gick och vi försökte bli gravida. Någonting som visade sig vara mycket svårare än vi trodde men en augustidag plussade vi ett graviditetstest. Det hade nu gått ca två år sedan jag var sådär sjukligt smal och vid detta tillfälle var jag normalviktig igen men en graviditet skulle sakta men säkert visa sig vara en ny vändpunkt i min viktresa. Jag lade nämligen på mig hela 39,5 kg under dessa nio månader som gravid och att de "bara skulle ramla av" efteråt som alla jämnt snackade om var bara en myt. Trots amning och en del promenader lite då och då så satt mer än hälften av de där kilorna fast på min kropp som jag inte trodde var möjligt. Jag var lycklig nybliven mamma men så himla olycklig inuti över vikten. Alla hade jättekul åt mina kilon som jag hade lyckats på något konstigt sätt lagt på mig men vad de inte visste var att alla kommentarer som sades i min närhet över mina kilon fick mig bara att gå längre och längre ner i ett djupt svart hål.

 

Tiden då Benjamin var 5-9 månader gammal var riktigt jobbig. Ingenting hände med kilorna på min kropp. De satt som berg på mig och inte ett hekto ens en gång ville förflytta sig ifrån mig. Alla ord och kommentarer fortsatte och även om jag visste att de inte var ord som var illa menade så tog de hårdare på mig än jag visade. Jag var som sagt lycklig men ack så himla olycklig som person inom mig och jag var tvungen att ta tag i detta för att må bättre själv, det visste jag men jag var så djupt i det svarta hålet att jag inte orkade ta tag i det heller..

 

 

När Benjamin var ca 8 ½ - 9 månader gammal så slutade jag att amma honom. Han hade under en period börjat bita mig i brösten och det gjorde så fruktansvärt ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Nu började jag gå powerwalks vilket skulle visa sig vara en väldigt skön träning som passade mig bra och även kilorna på min kropp visade sig sakta men säkert försvinna av dessa så jag blev nästan knäpp i huvudet och började tillslut att gå dagligen. Vissa dagar kunde jag till och med gå ett flertal gånger. Detta trots att det var metervis med tung snö på vägarna och jag är verkligen ingen vinter / kyl människa men detta hindrade inte mig nu. Kilorna skulle av och med powerwalks så märkte jag att det hände någonting. 

 

Efter bara veckor så insåg jag att bara powerwalks skulle inte göra att jag skulle få en smickrande kropp tillbaka utan även en del blandad träning i form av både kontiditon, styrke och medition skulle behövas så jag skaffade mig ett gymkort. Visste inte hur detta skulle gå och det var verkligen ett chanskort jag tog men även detta skulle visa sig vara någonting som föll mig bra i smaken. Tre dagar i veckan a 1½ timme åt gången började jag spendera på gymmet och inom ett par månader hade alla kilorna försvunnit och jag hade en kropp jag stolt kunde visa upp. Jag kände mig riktigt snygg och smärt.

 

 

När kroppen var som snyggast och humöret för träning var på topp så åkte vi på ögoninfektion hela familjen, någonting som var extremt jobbigt, smärtsamt och även smittsamt så träningen fick hamna på hyllan ett tag och sedan hamnade även en flytt in precis lagom här också så träning blev det ingenting av med..

 

 

Tog ett tag att komma in i den nya lägenheten då vi först målade, bytta skåpshantag och annat innan inflytt och väl vid inflytt så hade vi köpt en hel del nya möbler som skulle skruvas ihop och skulle på plats. Tog ca 2 månader innan vi hade installerat oss här hemma och lagom tills vi var hemmastaddgda och kunde koppla av lite så plussade vi ett nytt graviditetstest och var blivande tvåbarnsföräldrar. 

 

De första två - tre månaderna här var riktigt jobbiga för mig. Jag mådde fruktansvärt illa och kom knappt fram och tillbaka mellan rummen här hemma och då hade jag även en liten kille som skulle fram och tillabaka till dagis om dagarna också. Att ta sig till gymmet vid denna tid var inte tänkbart. Inte ens en powerwalk orkade min kropp med.

 

Mådde sedan okej i ca två månader innan jag började få problem med foglossning. Vid denna tidpunkt hade mitt gymkort gått ut och jag kände att lägga pengar på ett nytt när jag mådde så ostadigt var inte aktuellt så jag tänkte att jag skulle vänta med det och tiden började smått att springa förbi. Foglossningen blev bara värre och värre och jag rörde inte på mig ett dugg i princip. Ni kan ju tänka er hur kilorna började lägga sig på min kropp igen och det enda jag kunde tänka på var framtiden. När förlossningen väl var över och kroppen återställd så jag kunde börja träna igen. Dock visste jag hur smärtan efter förlossningen skulle vara och att det tar lite tid innan kroppen orkar med träning igen så det var bara att ta en dag i taget. Ta sig igenom den och sikta framåt.

 

 

Denna gång vägde jag mig in på + 29,9 kg en vecka innan jag blev igångsatt. 30 kilon som jag här och nu kämpar med.

Förlossningen ägde rum för fem veckor sedan och vår lilla son föddes dessutom tillväxthämmad så det krävs lite extra mycket tid, uppsikt och kämpande med honom än med en fullvuxen bebis, så mestadels av tiden om dagarna går till och se till så att han äter upp sig, men lite tid försöker jag avvara till träning. Började min viktresa när Jonathan var tre veckor gammal och vid fyra veckors ålder så började lilla jag att gå powerwalks igen. Kroppen verkar orka med dem bra och det till min förvåning och lycka. 14,7 kg har jag kvar till min målvikt som jag satt på 69 kg vid Jonathans ettårsdag. En vikt jag känner att jag borde klara av utan några större problem men just nu tar jag en dag i taget med powerwalks och en, två och tre extratankar vid varje intag av någonting i munnen. Gymmet har jag tänkt vänta med tills hösten så kroppen får återhämta sig innan styrketärningen kommer igång igen och så den även får tappa ett par kilon till tills dess.

 

 

 

Detta är min vikthistoria än sålänge.

Självklart fortsätter den för varje dag som går men i detta nu när detta skrivs så är det såhär min viktresa sett ut hittills. En berg o dalbana utan dess like men som ser ljus ut framöver.

Startvikt (innan förlossning): 100,0 kilo

Nuvarande vikt: 83,7 kilo

Viktnedgång sedan graviditeten: 16,3 kilo

Viktnedgång sedan "viktstart" (13.05.06): 3,0 kilo

Kvar till målvikt (69 kilo): 14,7 kilo

 

 

(mina startmått 13.05.06 när jag första gången mätte)

Överarm: 30 cm (31 cm)

Under bröst: 84 cm (87 cm)

Midja: 90 cm (94 cm)

Buk: 106 cm (111 cm)

Rumpa: 111 cm (113 cm)

Lår: 64 cm (65 cm)

 

 

Kommentar: Enbart 0,2 kg i viktnedgång denna vecka men inte deppig för det. Självklart känns det lite tungt. Skulle jag säga annat så skulle jag ljuga men samtidigt så var veckan som gick den första med riktigt bra motion sedan jag tog tag i denna viktnedgång och det är klart att kroppen reagerar och inte riktigt vet vad den skall göra just nu med allt annorlunda som händer med den. Det är helt enkelt bara som så att blicka framåt. En vacker vecka rasar jag ett kilo eller två igen och då kommer all slit vara värd mödan. Fram tills dess får jag se det från den ljusa sidan med veckans vikt och mått. Det är åtminstonde 0,2 kg mindre än förra veckan och åt rätt håll. Jag har även minskat en hel del i cm lite här och var över kroppen och det är inte få skam det heller. Vikten är trots allt inte allt utan alla centimeter är också väldigt betydelsefulla med tanke på att det är dem man ser också. 

Måndag: powerwalk 6,8 km

Tisdag: vilodag 

Onsdag: powerwalk 8,4 km

Torsdag: vilodag

Fredag: powerwalk 5,0 km

Lördag: powerwalk 5,1 km

Söndag: powerwalk 5,4 km

 

 

 

Söndag och sista dagen på denna veckan. Satte ett mål för mig själv efter gårdagens powerwalk på att dagens skulle bli åtminstonde 5,2 km för det skulle då innebär att jag gått 2,5 mil denna veckan och ja. Nu är har gått 2,7 mil denna veckan (plus en powerwalk i måndags som inte syns på min app då jag började med den på tisdagen..) och det är inte allt för dåligt. 2,5 i veckan skulle innebära 10 mil på en månad och det är längre än jag har till mina föräldrar så det känns bra att veta. 2,5 mil / vecka skall det verkligen bli - minst från och med nu!

Eftersom vi fick barn i april månad och jag dessutom lyckades gå upp ca 30 kg under graviditeten så finns det ju en hel del extrakilon på kroppen och att förlora dem redan till denna sommar (som dessutom redan är här) vore ju underbart men också väldigt osannorligt. Har över 15 kg kvar att gå ner och min kropp behöver en hel del hjälp på vägen för att återfå en okej form, men tankarna går nu till att sommaren och beachen 2014 skall jag ha en sliimmare och snyggare kropp och detta med hjälp av en hel del timmar åt träning samt bra kost och målmedvetenhet. 

 

Sommaren 2014 skall vi åka till Grekland - Rhodos en vecka och jag har inte träffat mina vänner där nere sedan början av graviditeten när jag väntade Benjamin, så med andra ord kommer jag inte att ha sett dem på nästan precis fyra år och att ha haft en snygg kropp det året och nu komma tillbaka som någon tjock morsa finns inte på min karta. 

 

 

 

 

Att jag skulle ha samma kropp som förr finns såklart inte heller på kartan just nu. Det är bara lite över ett år jag har på mig och ja, två stycken graviditeter gör såklart sitt det också. Kroppen kommer aldrig riktigt att bli som förr igen men jag strävar efter det bästa och jag har den bästa bilden att sträva efter också. En bild på mig själv när jag såg riktigt bra ut sommaren 2008 (bilder ovan). Då hade jag min drömkropp men tog tyvärr inte vara på att njuta av den då. Såg inte själv hur bra jag såg ut men nu är man mer medveten om utseendet i vikt och form än man någonsin varit så nu kommer jag verkligen att njuta av min kropp, varje dag redan från start igår för jag lever bara en gång och jag är snygg som jag är varje dag, även om jag strävar efter någonting "bättre".

 

 

Efter en mysig dag med mina föräldrar med mycket lek och bus med mera så kom sedan kvällen och min efterlängtade powerwalk stod på schemat. Oklart hur långt jag skulle gå idag men jag började gå och det hela slutade på 5,1 km denna lördag innan kvällsmyset och melodifestivalen.

 

Nu sitter jag belåten att jag kom ut på denna powerwalk trots att jag var hur trött som helst när jag skulle bege mig ut genom dörren och det är trots allt lördag. Har "fuskat" med en liten mjukglass här hemma idag samt lite coca cola zero och fortsätter nu när Benjamin sover med ytterligare en liten burk coca cola zero till melodifestivalen. Mys!

Under hela min ungdom så bokstavligen hatade jag träning. Testade smått på basket, volleyboll och dans men nja. Jag tyckte det var mest pina att ta mig till träningarna än nöje. Skolkade så mycket jag kunde från gympan i skolan under många många år där jag hittade på di verse bortförklaringarna gång på gång. Ja, ni hör ju. Träning var aldrig min kompis men så hände det där som ändrade min åsikt. Jag blev gravid och lade på mig 39,5 kg under de nio månaderna och trots amning (som sägs vara bra för viktnedgången) i nästan nio månader så hade jag inte ens gått ner hälften av de kilorna och jag fick panik. Ville inte se ut som jag gjorde och insåg att träning var ett måste och började då smått med promenader som snabbt ändrades till powerwalks och en liten stund senare insåg jag att gymmet skulle nog göra sig bra för min kropp och de sista kilorna som jag ville förlora. Ett gymkort köptes, jag gick dit (motstridigt) ett par gånger och någon vecka senare var jag fast! 

 

Ett par månader senare flyttade vi och tiden till träning fanns inte på sama sätt längre, även om jag fortfarande tränade så mycket jag kunde. Bara två månader senare plussade vi ett graviditetstest igen och de månaderna visade sig skulle förstöra träningen ytterligare. De första två månaderna mådde jag så illa att jag knappt kunde gå utanför dörren. Följande 2 månader blev en hel del promenader av men sedan kom foglossningen som bara blev värre och värre vilket ledde tillslut till att jag blev sjukskriven och liggnades.

 

Idag sitter jag här med en liten på snart fem veckor och träningen är åter igång igen. Har länge längtat tillbaka till att få röra på mig igen och ja. Sitter med X antal kilon som jag lade på mig denna graviditet. Målet finns i huvudet och med små steg är jag påväg tillbaka till en tränad och fin kropp igen. Huvudsaken är att jag idag är pågång igen och träning är en stor del av min vardag. Tänker och andas träning på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt att lilla jag skulle kunna känna ens en gång.

 

Träning i mitt ♥

Nu bygger vi om här inne!

Kom tillbaka lite senare ♥

 

 

Det här med att få ihop tid för träning som småbarnsförälder är inte alltid det lättaste men snälla, så himla svårt är det inte. 

 

Har ett flertal vänninor som klagar över att deras gravidkilon ligger kvar på kroppen och att dem har så svårt för att få dem att försvinna men när man sedan börjar prata om träning så ser man precis vart problemen ligger. Tiden är inte den stora boven som de gärna vill få det att se ut som utan det är mer latheten som spelar sitt stora spel. De "finner inte tid till träning" som de säger hela tiden. Tiden finns inte varken under dagen eller på kvällarna tydligen men när man sedan pratar om dagarna och kvällarna så visar det sig att dem shoppat eller suttit och umgåts med någon vännina hela dagen och kvällen har de spenderat framför tv.n. Vart fanns inte tiden? Man behöver faktiskt inte avvara hela dagen eller kvällen för träning. En timma här och var i veckan gör mycket. Avvara kanske en timme på morgonen och ta en powerwalk innan ni träffar vännerna eller varför inte ta en sväng på kvällen när sambon/maken/partnern kommit hem från jobb och allt "måste" är gjort. 

 

 

Själv tar jag barnen i barnvagnen på dagen och tar mig en runda eller så går jag en sväng på kvällen när stora sonen sover för natten och sambon kan hålla ett öga på minstingen. Inte allt för svårt. Kan lätt få ihop 2-3 timmar per dag om det skulle viljas/behövas. Dock vågar jag som sagt inte 'överträna' nu i början. Måste låta kroppen förstå först att förlossningen är gjord och att det 'normala' livet är pågång igen sakta men säkert. Ingen styrketräning än på gymmet utan powerwalks nu till en början följt med hopprep och lite jogging innan styrketräningen kommer igång igen, men tiden. Ja tiden den finns alltid bara man prioriterar den!

.

 

Vid Benjamins dop (3 månader gammal) hade jag fortfarande X antal kilon kvar på kroppen och var inte direkt snygg. Inte så konstigt heller då jag hade varit mycket begränsad till att ens kunna ut och gå under dessa tre månader då jag de första två åkte fram och tillbaka till förlossningen flera gånger i veckan med problem med amningen. Visade sig att jag hade kristaller i bröstet efter många undersökningar och blev tillslut tipsad om ett naturpreparat för detta som visade sig fungera bra. Dock gjorde detta att jag inte ens hade gått ner hälften av de 39,5 kilon som jag hade lagt på mig under graviditetens gång. 

 

Denna gång hag jag dock tänkt se lite bättre ut till dopdags. 

Dopet kommer att ske i augusti månad även denna gång och tills dess har jag satt ett delmål på min viktnedgång som jag känner inte skall vara allt för svår att uppnå. Började min viktnedgång för nio dagar sedan och vägde då 86,7kg och har därför satt ett delmål på att väga 75kg till dopdags.

 

Detta innebär en viktnedgång på 11,7kg på ca 3 månader. Kommer detta att gå? Ja med lite självdiciplin så skall detta gå an. Vill detta så himla mycket så man får tänka tre gånger extra innan man stoppar någonting i munnen samt när man känner sig lat och hellre vill ligga i soffan hela kvällen än avvara 30-45minuter till en liten powerwalk. En powerwalk som hjälper så himla mycket.

 

 

 

Ingen vilodag här idag inte. Nope. Varit ute på två rundor idag. Den ena i lite lugnare tempo men med en tung barnvagn att köra framför fötterna och den andra ensam nu på kvällen i ett himla tempo. Dock lika svettig av båda två. Underbart! 

 

Den ena på 4,1 km och den andra på 4,4 km så dagens rundor bjuder på 8,5 km. Borde alltid göra någonting för denna kropp att röra på sig så pass "långt". Kan alltid hoppas iallafall för här kör vi viktnedgång nu och desutom är det riktigt skönt att få röra på sig igen och samtidigt få rensa huvudet lite också. Underbara träning. Hur kunde jag leva utan dig i så många år och varför tyckte jag inte om dig?! Du är ju det absolut bästa som finns för både kropp och knopp!

Startvikt (innan förlossning): 100,0 kilo

Nuvarande vikt: 83,9 kilo

Viktnedgång sedan graviditeten: 16,1 kilo

Viktnedgång sedan "viktstart" (13.05.06): 2,8 kilo

Kvar till målvikt (69 kilo): 14,9 kilo

 

 

(mina startmått 13.05.06 när jag första gången mätte)

Överarm: 31 cm (31 cm)

Under bröst: 87 cm (87 cm)

Midja: 92 cm (94 cm)

Buk: 108 cm (111 cm)

Rumpa: 111 cm (113 cm)

Lår: 64 cm (65 cm)

 

 

Kommentar: Detta känns ju helt overkligt! Häromdagen ville jag bara kliva upp på vågen men jag höll mig fram tills idag då jag egentligen inte tycker om att "fuska" och väga mig mer än 1 gång per vecka. Blir lätt att man stressar upp sig annars över vad vågen visar och väger man sig bara 1 gång i veckan så kan man inte göra så mycket åt saken.. Hur som helst så är jag helt överlycklig. 2,8 kilo på en vecka. PÅ EN VECKA! Det är inte sant. Jag som dessutom legat med mjölkstockning den senare delen av veckan och knappt en kunnat komma fram och tillbaka från säng till toalett och tillbaka igen. Ofattbart detta. Tacka vad-vet-jag för amning. Många säger att det inte hjälper mot viktnedgång men jo då, att det gör. Gjorde det förra gången och gör det nu. 2,8 kilo lättare denna vecka gentemot förra och dessutom har jag även förlorat ett par centimeter här och var över kroppen också. Detta känns mycket bra och nu märker jag själv att det första delmålet som jag satte till mig själv förra veckan inte alls är omöjligt att uppnå. 

 

 

Imorse blev det inget dagis för sonen då dem fortfarande har slängar av vattenkoppor där och då vågar vi inte oss på att skicka han dit pga smittrisken det medför till minstingen här hemma som är fruktansvärt mottaglig. Istället satte vi på oss kläder och tog oss ut. Barnen satt fint i vagnen i ca 30 min medans jag fick gå en snabb powerwalk och även lite lugnt därefter. Mycket skönt och stort tack till finaste sönerna för att ni höll er lugna och fina under denna tid så jag fick röra på fläsket lite.

 

Nu är jag precis hemkommen igen från dagens andra powerwalk. Kände att jag behövde rensa huvudet då äldsta sonen efter promenaden imorse har haft en himla humör, inte lyssnat på någonting, gnällt över allt och varit allmänt tålprövande på mig så en powerwalk till lockade och när sambon tilllät mig att få avvara 30-45 min för mig själv nu på kvällen så var jag inte långsam till att ta tillfället i akt och bege mig ut. Även tack till dig hjärtat! Så idag blev det ett par kilometer gågna och det känns bra. "Hela" 6,8 kilometer blev det av sammanlagt och det är mycket nu bara fyra veckor efter förlossningen och en kropp som fortfarande är lite öm här och var..

 

När det kommer till just det här med vikten så sitter jag här med ett barn på 2 år och ett på 1 månad när jag skriver detta inlägg. Ett prematurbarn på 1 månad gammal dessutom vilket gör allt lite mer komplicerat. Svårare pga att han kräver mycket mer av min tid än ett 'vanligt' barn gör. Han vägde enbart 1.915gram när han föddes i vecka 37+1. Han var med andra ord tillväxthämmad och vi kämpar både han och jag dagligen, dygnet runt med hans vikt och hälsa. Amningen får inte gå mer än 3 timmar mellan och i dagsläget äter han varannan timma vilket gör det svårt för mig att få någon som helst egentid till träning. Infektionsrisken är hög på honom så vi har vissa regler att följa och får inte gå med honom ut i affärer försen han fått mer vikt på sig vilket kommer ta ca 1 - 1 ½ månad till..

 

Att träna hemma är ingenting jag tycker om så jättemycket. Powerwalks och hopprep; absolut men jag blev en gymmänniska för lite över ett år sedan och saknar det riktigt mycket. Under sommaren som är här nu kommer jag dock ändå att satsa på uteträningen. Powerwalks minst 5 dagar i veckan och en hel del hopprep kommer det att bli med tiden. Dessa gjorde susen till startträning förra gången jag skulle börja gå ner i vikt och nå en av mina stora drömmar: att ha ett hälsosamt BMI och drömkroppen jag alltid velat ha. 

 

Under denna graviditet gick jag upp ca 30 kilo. Kilon som nu måste av så jag kan känna mig stolt över mig själv igen och den kropp jag lever dagligen i. Mina mål är därför som nedan:

 

1. Jag vill ha ett hälsosamt BMI. Det vill säga att jag vill ha ett hälsosamt kiloantal på min kropp. Inte för mycket och inte heller för lite.

2. Målvikten som jag har satt upp för mig själv till om ett år ligger på 69 kilo vilket för mig är bra och hälsosamt med mina 174 cm.

3. Att leva med drömkroppen. För ett x antal år sedan när jag jobbade häcken av mig så blev jag allt smalare och smalare. Detta utan att jag märkte av det själv, vilket tyvärr gjorde att jag inte tog vara på detta då, men idag när jag tittar tillbaka på dessa bilder så kan jag tycka att jag då hade drömkroppen. Smal (för mig smal) och med en god hälsa och aptit. Inte en massa 'lovehands' utan istället en smal och fin midja och höfter vilket gjorde att kläderna satt riktigt snyggt. Denna kropp är målet att komma tillbaka till igen + mer muskler än då, för då hade jag knappt muskler alls men det är så himla fint så det är en självklarhet för mig.

 

 

Dessa tre punkter är det jag strävar efter men nej. Jag har inte brottom till att uppnå dessa för att skynda är oftast bara fel. Man måste låta kroppen bearbetas i sin egna takt, men eftersom det är graviditeten som satt sina pluskilon på min kropp så har jag som mål att till minsta sonens ettårsdag (14.04.15) vara av med dessa kilon och mina 69 kilon som är målet skall därför vara på sin plats då. Utifrån det fortsätter jag sedan att lägga på mig några kilon igen men då i muskler och inte fett.

 

Ja jag tycker att dem är det. Det är mål som jag känner att jag kan klara av med lite 'annammar' och strikta regler på mig själv så skall detta gå fint. Dessutom skall vi till Grekland - Rhodos sommaren 2014 och då vill jag gärna se någelunda bra ut så jag kan känna mig stolt att springa runt med barnen i bikini och faktiskt inte skämmas över att visa upp mig igen för vännerna efter fyra år ifrån dem.

Idag är det måndag igen och det innebär invägning för mig ikväll och eftersom denna blogg är till för min viktresa så känns det som att jag vill börja från allra första start och det är svårt utan att ha startkilorna här samt måtten, så här lägger jag nu upp kilorna och måtten jag började denna resa med. Skall blir riktigt intressant och se hur detta kommer att gå, speciellt nu med ett prematurbarn som kräver mycket stillsittande med amning ca varannan timma samt mjölkstockning som kommer och går hela tiden och gör det svårare för mig att ta mig ut för att röra på fläsket, men målmedveten är jag och det innebär att jag försöker pussla ihop 30-60 min varje dag till att på något sätt röra på mig för att hjälpa till så gott jag kan med denna viktresa.

 

Startvikt (innan förlossning): 100,0 kilo

Nuvarande vikt (även startvikten): 86,7 kilo

Viktnedgång sedan graviditeten: 13,3 kilo

Viktnedgång sedan "viktstart" (13.05.06): 0 kilo

Kvar till målvikt (69 kilo): 17,7 kilo

 

 

(mina startmått 13.05.06 när jag första gången mätte)

Överarm: 31 cm

Under bröst: 87 cm

Midja: 94 cm

Buk: 111 cm

Rumpa: 113 cm

Lår: 65 cm