2013-06-07 20:49:30 Tankar
» Kommentarer(1) «

Ja ni. Några kilometer gångna blev det inte idag inte och det kanske det inte blir på ett tag framöver heller..

Sanningen är nämligen denna:
Träningen ligger långt ner på listan just nu. Den är det sista jag tänker på. Det får gå som det vill med kilorna på mig kropp för tillfället för igårkväll så märkte sambon min att Jonathans vänstra arm gärna bara hängde. Han ville inte alla använda den och kramade ogärna om mitt finger när jag försökte få respons från honom så imorse åkte jag till BVC när de öppnade och pratade med dem. 20 minuter senare satt jag i bilen med båda barnen och en remiss till Astrid Lindgrens barnsjukhus där jag nu ligger. Det visade sig nämligen vara så att Jonathan på något konstigt sätt har lyckats få en fraktur i nyckelbenet. Fråga oss inte hur detta gått till för det är ett frågetecken för oss alla för tillfället men massor av prover har tagits på honom som nu är på analys. De misstänker att han ev. har skär benstruktur och då är detta tydligen inget konstigt utan mer vanligt. Hur som helst så är det skrämmande och stackarn har ont så fort man lyfter honom, och även annars med. Han är hög på alvedonsuppar och jag känner inte igen honom alls. Mitt mammahjärta svider kan jag lova.

Nu väntar vi på ortopeden som skall titta på honom ikväll och sedan skall natten gå. Ingen aning om hur länge vi blir här eller ej. Vissa säger några dagar medans andra förbereder en på veckor/månader tills alla prover är gjorda och provsvar kommit tillbaka. Det är en stor ovisshet allting just nu. Benjamin och Jerry har åkt hem för natten men kommer tillbaka redan imorgonbitti igen för att vara med oss. Skönt! Går tiden lite fortare och jag känner ett stöd. Hemskt detta men det är min verklighet.

Nu blir det ny dos smärtstillande för Jonathan och sedan ska vi försöka sova en timme eller två..